publicerad: 2021  
odygd odygden
o|­dygd·en
substantiv
o`dygd
● något ålderdomligt vanligen obestämd form sing. handling som bryter mot någon ordningsregel
JFR bus 1, ofog, rackartyg
○ äv. om vilja att ut­föra sådana handlingar (inte nöd­vändigtvis upp­fattad som en­bart negativ)
hon var fylld av odygd och verksamhetslust
belagt sedan 1751 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska odygdh 'oduglighet; last'