publicerad: 2021  
omen omenet, plural omen, bestämd plural omenen
omen·et
substantiv
[o´-] äv. [å´-]
● ovanlig händelse eller före­teelse som tolkas som före­bud
SYN. 1tyda JFR förebud, järtecken
ett gott omen; ett dåligt omen; några såg stormen som ett omen
○ äv. försvagat
ett dåligt omen för partiet är att det har förlorat många ungdoms­väljare
belagt sedan 1623; av lat. o´men 'före­bud; ont varsel'; jfr ur­sprung till ominös