SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

oordning oordningen

o|­ordn·ing·en

substantiv

o`ordning

● brist på ordning

hennes klädsel hade kommit i oordning; oordningen i barn­kammaren

belagt sedan ca 1635

SO

Alfabetisk lista

  oomljudd adj.
  oomstridd adj.
  oomtvistlig adj.
  oordentlig adj.
  oordnad adj.
  oordning subst.
  oorganiserad adj.
  oorganisk adj.
  oortodox adj.
  opacitet subst.
  opak adj.

  Till   alla ordböcker