publicerad: 2021  
packa packade packat
pack·ar
verb
pack`a
1 ofta med partikel, sär­skiltin, ner stoppa in viss mängd av något, i något förvarings­utrymme, särsk. väska eller dylikt
SE packad 1, packning 1 JFR stuva 1
packande
någon packar (in/ner) (något) (i något)
någon packar (in) (något) (i något)
någon packar (ner) (något) (i något)
packa kläderna i res­väskan; packa ner böckerna i portföljen; packa köttet i frysen
○ äv. med konstruktions­växling stoppa in viss mängd före­mål i
någon packar (något) (med något)
packa frysen full; packa mat­jorden in­för sådden; packa res­väskan full med kläder
belagt sedan 1450 (Skrå-Ordningar); fornsvenska pakka; av lågtyska och tyska packen med samma betydelse; till packe
2 vanligen perfekt particip pressa ihop till kompakt massa
SE packad 1
något är packat några är packade
packa mat­jorden in­för sådden; hårt packad snö; åskådarna stod packade i täta led
○ ibland med ton­vikt på att det till­gängliga ut­rymmet är ut­nyttjat till det yttersta
salen var packad med folk
som packade sardiner se sardin
som packade sillar se sill
belagt sedan 1710
3 ofta med partikelom sätta (ny) packning i
SE packning 3
någon packar (om) något
packa (om) en kran
belagt sedan 1881
packa ihop, packa samman, packa sig, packa upp, packa ur