publicerad: 2021  
pendel pendeln pendlar
pendl·ar
substantiv
pen`del
● (fysikalisk) kropp som genom tyngd­kraftens in­verkan ut­för svängningar kring en våg­rät axel eller en fast punkt vanligen bestående av en tyngd i an­slutning till någon upphängnings­anordning
pendelarm; pendelrörelse; pendelur; pendla
mora­klockans pendel; metronomens pendel; i en konisk pendel beskriver tyngden en cirkelrörelse
○ äv. bildligt, spec. om före­teelse som känne­tecknas av ständig rörelse mellan två lägen, till­stånd eller dylikt
pendeltrafik; pendeltåg
den monotona pendeln sömn-vaka
○ spec. äv. i vissa ut­tryck för kraftig förändring (till nästan mot­satt till­stånd)
fakta­kunskaper stod länge lågt i kurs, men nu har pendeln svängt
○ ibland äv. som kort­form pendeltåg
hon tar pendeln varje morgon klockan 7
belagt sedan 1728; av tyska Pendel, medeltidslat. pen´dulum med samma betydelse; till lat. pende´re 'hänga'; jfr ur­sprung till pendang, suspendera