publicerad: 2021  
tangent tangenten tangenter
tang·ent·en
substantiv
[taŋgen´t] el. [tanjen´t]
1 rät linje som träffar en kurva i en punkt utan att skära kurvan
tangenten (till något)
tangentens lutning; fort­sätta i tangentens riktning
belagt sedan 1690; via tyska, franska till lat. tan´gens 'vid­rörande'; till tangera; jfr ur­sprung till kontingent
2 litet, ned­tryck­bart manöver­don på musik­instrument vanligen i form av liten stav el. knapp
orgeltangent; pianotangent
vita och svarta tangenter; ett vanligt piano har 88 tangenter; pianisten lät fingrarna löpa över tangenterna
○ äv. ut­vidgat om liknande manöver­don på apparat
tangentbord; piltangent; skifttangent
han skriver snabbt utan att titta på tangenterna
belagt sedan 1680
3 ålderdomligt endast bestämd form sing. tangens
tangenten (för tal)
tangenten för 45 grader är 1
belagt sedan 1690