publicerad: 2021  
plöja plöjde plöjt, presens plöjer
verb
plöj`a
● bearbeta (jord) med plog för luckring, ogräsbekämpning m.m.
JFR ploga
någon plöjer (något) (med något) någon plöjer (igenom) något
någon plöjer (ner/upp) något (i något)
någon plöjer (ner) något (i något)
någon plöjer (upp) något (i något)
plöja och sedan så
○ äv. bildligt, spec. få (spår eller dylikt) att upp­stå
hjulen plöjde tjocka spår i gyttjan; sorgen hade plöjt djupa fåror i hennes panna
○ spec. äv. bana sig väg (genom), tränga fram (genom)
de plöjde (sig) fram genom snår­skogen; skeppet plöjde vågen
○ spec. äv. med partikelnigenom läsa (igenom)
han har plöjt igenom nästan hela Strindbergs författarskap
○ spec. äv. med partikelnner investera
de plöjde ner nästan hela vin­sten i före­taget
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska plöghia; till plog
plöjaplöjande, plöjning