publicerad: 2021  
häll hällen hällar
häll·en
substantiv
1 begränsad (sluttande) del av berg­yta vanligen mer el. mindre flat­slipad
hällristare; hällristning; berghäll; klipphäll
de låg och solade på den varma hällen
○ äv. om större sten som huggits till för något ända­mål
marmorhäll; porfyrhäll; gravhäll
○ äv. om liknande an­ordning av annat material
järnhäll
belagt sedan 1000-talet (t.ex. runristad berghäll, Täby, Uppland); vanligen runform heli (ack.), fornsvenska häll, sidoform till hal 'häll; klippa; hall'
2 plan yta (i kök) av­sedd för upp­värmning eller tillagning av mat
induktionshäll; spishäll
en häll av glas­keramik
○ äv. delvis historiskt främst i sammansättn.
spiselhäll
belagt sedan 1621