publicerad: 2021  
hälft hälften hälfter
hälft·en
substantiv
● en­dera delen av något som är (eller tänks vara) delat i två lika delar
SYN. halva 1
hälften (av något) (till) hälften
de fick var sin hälft av apelsinen; en melon skuren i två hälfter
○ i bestämd form sing. ofta om halva an­talet el. halva mängden (av viss helhet)
hälften av 10 är 5; hälften av staden är ny­byggd; ljuset är ned­brunnet till hälften; han vägde bara hälften så mycket som sin tvilling­syster när han föddes
○ äv. i fråga om abstrakta förhållanden, ofta med mer ungefärlig inne­börd (en) del
hon var till hälften arg och till hälften smickrad; huset låg till hälften gömt inne bland träden; han skrev under till hälften mot sin vilja
hälften vore nog det skulle räcka med mycket mindrede har haft så mycket problem med mögel i bad­rummet att hälften vore nog
någons bättre hälft någons hustru eller mandu är hjärtligt väl­kommen, och din bättre hälft ock­så!
någons sämre hälft skämtsamtnågons äkta makehennes sämre hälft var mycket opraktisk och fick inte hjälpa till med tapetseringen
äkta hälft andra part i äktenskapi förh. till den aktuella parten: nästa år har hon och hennes äkta hälft varit gifta i 50 år
belagt sedan 1401 (öppet brev utfärdat av riddaren Knut Bosson om panträtt i östgötska Ydre härad (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska hälft; av lågtyska helft(e); bildn. till halv