publicerad: 2021
1fylla
fyllan fyllor
fyll·an
substantiv
●
vardagligt
(tillstånd av) svårare berusning
(i/på) fyllan
(i) fyllan
(på) fyllan
han var på fyllan i går; två åtalas för att ha kört bil på fyllan
i fyllan och villan
i berusat och förvirrat tillstånden kroggäst som i fyllan och villan förolämpade bartendern
2fylla
fyllde fyllt, presens fyller
verb
1
ibland med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
förse (behållare eller utrymme) med så mycket innehåll som kan rymmas
någon fyller (upp) något (med något)
fylla glaset med mjölk; fylla tanken med bensin; fylla (upp) rummet med möbler
○
ibland spec. med alkohol
något skämtsamt
någon fyller någon med något
värden fyllde gästerna med billigt rödvin
○
äv. med konstruktionsväxling
någon fyller något i något
fylla vatten i karaffen
○
äv. abstrakt
få att innehålla mycket av något
JFR
uppfylla 2
någon/något fyller någon/något med något
någon fyller någon med något
någon fyller något med något
något fyller någon med något
något fyller något med något
fyllas med vrede; fylla bilden med innehåll
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska fylla; till
full
2
ibland med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
utgöra så mycket innehåll som kan rymmas i visst utrymme; om föremål, ämne etc.
något fyller (upp) något
vattnet fyllde båten; möblerna fyller (upp) hela rummet
○
äv. abstrakt
pjäsen fyller en hel kväll
belagt sedan 1420–50
Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
3
motsvara vad som krävs i fråga om den företeelse som framgår av sammanhanget
JFR
uppfylla
någon/något fyller något
någon fyller något
något fyller något
fylla en funktion; fylla ett behov; ett personangrepp som inte fyller något vettigt ändamål
○
spec. om att ersätta någon som saknas
fylla en vakans
belagt sedan 1635
fyllafyllande