publicerad: 2021  
predikat predikatet, plural predikat, bestämd plural predikaten
pre·dik·at·et
substantiv
predika´t
● en satsdel som har ett verb i presens eller preteritum som kärna och som ut­trycker själva till­ståndet eller skeendet i satsen
full­ständiga satser i svenskan har subjekt och predikat
belagt sedan 1815; av lat. prædica´tum 'det ut­sagda; predikat', till prædica´re 'kun­göra'; jfr ur­sprung till predicera, predika