publicerad: 2021
protokoll
protokollet, plural protokoll, bestämd plural protokollen
proto·koll·et
substantiv
1
(formellt avfattad) redogörelse för vad som förekommit och beslutats vid sammanträde eller annan förrättning
protokollföra; protokollsutdrag; besiktningsprotokoll; beslutsprotokoll; diskussionsprotokoll; mötesprotokoll
ett protokoll (över något/sats)
ett protokoll (över något)
ett protokoll (över sats)
föra protokoll; skriva protokoll; NN:s särskilda yttrande togs till protokollet; protokollet justerades omedelbart; ordföranden skrev under protokollet
○
ibland med tonvikt på (lägre grad av) formalitet eller dylikt (särskilt i ett negerat uttryck)
utanför protokollet meddelade ordföranden, att den frånvarande NN funderade på att lämna sitt uppdrag
en plump i protokollet
se
plump
belagt sedan 1602;
urspr. av grek. protok´ollon 'första bladet i en papyrusrulle', till
proto- och grek. koll´a 'lim'
2
vanligen bestämd form
avdelning inom utrikesdepartement som handhar introduktion av främmande sändebud
protokollchef
av protokollet utfärdade regler för statsbesök
○
äv. om former för umgänge med främmande sändebud och dylikt
följa protokollet
belagt sedan 1944