publicerad: 2021  
röna rönte rönt, presens röner
verb
rö`na
● bli före­mål för viss (positiv el. negativ) attityd eller dylikt; om person el. handling
JFR erfara 1
någon/något röner något
någon röner något
något röner något
röna fram­gång; den nya tekniken har rönt stort intresse; Strindbergs natur­vetenskapliga skrifter rönte stark kritik
○ äv. bli ut­satt för viss (omild) behandling eller dylikt
han rönte samma öde som de andra motstånds­männen, av­rättning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska röna
rönarönande