publicerad: 2021  
1rapp rappt rappa
adjektiv
● som ut­för något snabbt och gärna effektivt
JFR flink, kvick 1, rask
en snabb och rapp mål­spottare
○ ofta om handling eller dylikt
ett rappt svar
○ sär­skilt med ton­vikt på inne­hållet i ett intelligent yttrande
JFR kvick 2
rapptungad
hon svarade rappt och slag­färdigt (adverbial)
belagt sedan ca 1620; sv. dial. rapp; trol. av lågtyska rap 'vild; rask'
2rapp rappen rappar
rapp·en
substantiv
● något ålderdomligt svart häst
belagt sedan 1582; av tyska Rappe med samma betydelse, till Rabe 'korp'
3rapp rappet, plural rapp, bestämd plural rappen
rapp·et
substantiv
● snärtigt slag med piska eller dylikt förr vanligt som bestraffning (nu­mera olagligt i Sverige)
JFR snärt 2
piskrapp
han fick ett par rapp över knogarna; hon gav hästen ett rapp med spöet
○ äv. med ton­vikt på ljudet
ett vinande rapp
i (rödaste) rappet genast, på sekundennär han förstod att han blivit upp­täckt försvann han från platsen i rödaste rappet
belagt sedan 1720; trol. av ljud­härmande eller ljudsymboliskt urspr.; jfr ur­sprung till frappera