SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 remanens remanensen re·man·ens·en substantiv remanen´s ● kvarblivande magnetism hos elektromagnet sedan strömmen brutits JFR immanens, permanens remanent belagt sedan 1901; till lat. remane´re 'stanna kvar'; jfr ursprung till 1permanent SO Alfabetisk lista relästation subst. relätolkning subst. 1rem subst. 2rem subst. remake subst. remanens subst. remanent (remanens) remarkabel adj. remburs subst. rembursaffär (remburs) remburskredit (remburs) Till alla ordböcker