publicerad: 2021  
ko kon kor
kor·na
substantiv
● vuxen hona av nöt­kreatur mest om så­dan som kalvat
JFR kalv 1, kviga, 1tjur
komjölk; mjölkko
mjölka korna; korna råmade; korna gick i hagen och betade
○ äv. om hona av andra klöv­djur
renko; älgko
helig ko någon eller något som inte får kritiserasjordbruks­stödet är en helig ko för flera av medlemsländerna i unionen
ingen ko på isen ingen över­hängande brådska eller faraklubben har en skral ekonomi men än så länge är det ingen ko på isen
man saknar inte kon förr­än båset är tomt först när något saknas in­ser man hur värde­fullt det ärnär han slutade på före­taget blev det uppenbart hur mycket han hade gjort – man saknar inte kon förr­än båset är tomt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ko; gemensamt germanskt ord; besläktat med buffel, gaur, kviga