publicerad: 2021  
rival rivalen rivaler
riv·al·en
substantiv
riva´l
● person som tävlar (med någon annan) om någons kärlek
någons rival (om någon/något)
någons rival (om någon)
någons rival (om något)
en rival till någon (om någon/något)
en rival till någon (om någon)
en rival till någon (om något)
de var rivaler om hennes gunst; han sköt sin rival; han hatade fort­farande sin forne rival
○ nu­mera ofta all­männare
JFR konkurrent, medtävlare
en farlig politisk rival
belagt sedan 1708; via franska av lat. riva´lis 'med­tävlare', urspr. 'som delar rätten till ett vatten­flöde', till ri´vus 'bäck; ström'