publicerad: 2021
ruggig
ruggigt ruggiga
rugg·ig
adjektiv
1
skrämmande och obehaglig
JFR
ruskig 1
ruggig (för någon) (att+verb)
ruggiga slumkvarter; det var en ruggig upplevelse att plötsligt tappa minnet
○
äv. som förstärkande uttryck
vardagligt
hon spelade ruggigt bra (adverbial)
belagt sedan 1873;
jfr fornsvenska ruggoter 'skrovlig; rynkig', sv. dial. rugget 'lurvig; luden'; till
rugga
2
kall och otrivsam om väderlek el. tidsperiod
JFR
ruskig 2
en ruggig novembermorgon
belagt sedan 1679
3
som har tovig och uppruggad fjäderskrud
en gammal ruggig kråka flaxade omkring
○
äv. om person som är utsliten el. känner sig olustig
han kände sig sjuk och ruggig
belagt sedan 1644