publicerad: 2021
1hög
högt, komparativ högre, superlativ högst; i vissa stelnade uttryck används högan
adjektiv
1
som har stor utsträckning i riktning uppåt i förhållande till någon norm (för föremålet i fråga)
höga berg; ett högt träd; ett högt torn; ett högt staket; höga klackar; en herre i hög hatt; hoppa högt (adverbial)
○
äv.
som finns eller försiggår på stor höjd
höga moln; sikta högt (adverbial); planet flög högt (adverbial); hög himmel
○
äv. i fråga om position el. utsträckning i horisontell riktning, spec. för att uttrycka nordlig position
högt uppe i Norrland (adverbial); det står att läsa högt upp på sidan (adverbial)
○
äv. neutralt vid måttangivelser
huset är 10 meter högt
○
äv. bildligt om känsla av berusning
bli hög av kärlek; känna sig hög på livet
○
spec. äv. efter intag av narkotiskt preparat eller dylikt
vardagligt
JFR
påtänd
hög på morfin; han kände sig hög efter sprutan
det är högt i tak
se
tak
gå hög
ha höga vågorsjön gick hög
○ äv. bildligtdebatten gick hög på mötet
ha/hålla en hög profil
se
profil
hålla huvudet högt
se
huvud
hålla någots fana högt
se
fana
hög som ett hus
mycket högvågorna var höga som hus
○ äv. bildl.kraftigt påverkad av narkotikahan var hög som ett hus när polisen påträffade honom
högsta hönset
se
höns
i högan sky
se
sky
med något i högsta hugg
se
hugg
sätta sig på sina höga hästar
se
häst
vara huvudet högre
se
huvud
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen);
fornsvenska högher; jfr tyska hoch, engelska high med samma betydelse, eg. 'välvd uppåt'
2
som har stor omfattning i någon (mätbar) dimension som framgår av sammanhanget; spec. för att ange värde, kvalitet, styrka m.m.
höga betyg; hög standard; höga priser; hög hastighet; hög temperatur; hög ålder; huset är högt belånat (adverbial)
○
spec. äv. om ljud, röst eller dylikt
som uppfattas som kraftig av hörselsinnet
han talade med hög röst; tala högt (adverbial); de hade på radion för högt (adverbial)
○
spec. äv. om ton
som ligger långt upp på tonskalan och alltså har stort svängningstal
höga C; en tenor som kunde gå mycket högt (adverbial)
○
äv. för att ange stor grad av något som inte direkt kan mätas
intensiv, innerlig
höga förväntningar; hans högsta önskan; hög stämning; hennes höga ansiktsfärg; hon är högt begåvad (adverbial); han älskar henne högt (adverbial)
det är hög tid
se
tid
i högsta grad
se
grad
smälla högre/högst
vara mera/mest värdenligt enkäten smäller lycka högre än pengar för de flesta ungdomar i Sverige
smälla lika högt
vara lika mycket värdfrågan är om inte ett guld i skid-VM smäller lika högt som en OS-triumf
spänna bågen (för) högt
se
båge
tänka högt
säga det man tänkerom man skulle ta och klippa gräsmattan idag, tänkte hon högt
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
3
som har en inflytelserik och aktad ställning i samhället eller dylikt
de högre samhällsklasserna; den högste befälhavaren; de höga gästerna välkomnades av statsministern; konungen – den svenska idrottens höge beskyddare; en högt uppsatt person (adverbial)
○
äv. om härkomst eller dylikt
hon var av hög börd
○
äv. om handling eller dylikt av inflytelserik person
under kronprinsessans höga beskydd
○
äv.
högdragen
hon är lite hög av sig
○
äv. om framstående grupp vid andra (rangordnade) indelningar, spec. prestationsmässiga
han spelar i år i högsta klassen
blanda högt och lågt
adverbial
blanda finkulturella och populärkulturella inslagi samma verk eller dylikt:
författaren blandar högt och lågt vilket gör att berättelsen aldrig blir tråkig eller högtravande
Den högste
Gudsekten anser att hård disciplin för människan närmare Den högste
höga vederbörande
se
vederbörande
Högsta domstolen
se
domstol
Högsta sovjet
se
sovjet
på högsta ort
se
ort
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
4
som har nått långt i sin utveckling om djur och äv. om människogrupper
människan och de högre djuren
○
äv. om (del av) ämne, utbildningsstadium eller dylikt som kräver mycket förkunskaper
vanligen i komparativ
högre matematik; högre studier
den högre skolan
se
skola
i den högre skolan
se
skola
belagt sedan 1644
5
som uttrycker stor uppskattning
hon hade höga tankar om honom
belagt sedan ca 1540
6
(moraliskt) mycket aktningsvärd
höga syften; idrottsrörelsens höga ideal
○
äv.
upphöjd över det jordiska och materiella
ett samtal om höga ting
belagt sedan ca 1780
2hög
högen högar
hög·en
substantiv
1
anhopning av föremål eller material med viss (inte obetydlig) utsträckning i höjdled vanligen osorterad och ofta med föremål el. material av obetydligt värde
en hög (av/med något/några)
en hög (av något)
en hög (av några)
en hög (med något)
en hög (med några)
en hög (något/några)
en hög (något)
en hög (några)
en hög med avfall; högen med gamla tidningar; högar med tvätt; hon började gräva i högen av post
○
spec. om ordnad anhopning av jord eller dylikt som markerar gravplats
högläggning; gravhög
○
ofta med bibetydelse av (alltför) stor mängd el. oordning
kläderna låg i en enda hög; de slängde hög efter hög med papper
lägga något på hög
samla mer och mer av någotderas mål var att ha roligt för pengarna i stället för att lägga dem på hög
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Täby, Uppland);
runform hauk, fornsvenska högher; till
1hög!!
2
oordnad och obestämd (större) grupp ofta mer el. mindre skämtsamt i fråga om personer
en hög (av/med några)
en hög (av några)
en hög (med några)
en hel hög med turister; syskonen blev lärare hela högen
○
spec. i uttryck för slumpmässigt val el. slumpmässig förekomst
ta ett exempel ur högen; vi får välja någon ur högen; hon ville inte bara bli en i högen
belagt sedan 1842