publicerad: 2021  
runga rungade rungat
rung·ar
verb
rung`a
● ofta presens particip ljuda starkt
JFR dåna 1, skalla 1
något rungar
applåderna rungade; en rungande skratt­salva
○ ibland med ton­vikt på efter­tryck
ett rungande ja; ett rungande nej
○ äv. med konstruktions­växling
lokalen rungade av applåder och skratt­salvor
○ äv. med mindre tanke på ljudet ske med kraft
en rungande ör­fil; ett rungande stolp­skott
○ äv. abstrakt
en rungande vid­räkning med byråkratin
belagt sedan 1850; ljud­härmande; trol. bildat till 2ringa!!