publicerad: 2021  
våning våningen våningar
vån·ing·en
substantiv
vå`ning
1 (alla) ut­rymmen på samma nivå i ett hus el. en trapp­uppgång
JFR etage, 1plan 1
våningsplan; fyravåningshus
de bor på tredje våningen; ta hissen upp till femte våningen; huset var tre våningar högt
belagt sedan 1444 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska vaning; av lågtyska woninge eller tyska Wohnung 'bo­stad', till tyska wohnen 'bo'; jfr ur­sprung till invånare
2 bostadslägenhet vanligen av större format
JFR lägenhet 1
våningsbyte; hörnvåning; paradvåning; sekelskiftesvåning; tjänstevåning; vindsvåning
en rymlig våning; skaffa en våning i centrum; in­ifrån våningen hördes musik
belagt sedan 1830