publicerad: 2021  
skalk skalken skalkar
skalk·en
substantiv
1 hård kant på ost eller bröd
belagt sedan 1773; bildn. till samma ord­rot, med bet. 'klyva', som finns i skal
2 ålderdomligt skälm
skalkaktig
○ äv. ålderdomligt skurk
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska skalker; av lågtyska scalc, schalk 'tjänare; simpel person'; jfr ur­sprung till marskalk
Om skalkar locka dig, så följ icke. Bibeln (1541 års övers.), Ordspråks­boken 1:10