publicerad: 2021  
skrälla skrällde skrällt, presens skräller
verb
skräll`a
1 ge ifrån sig starkt, brakande eller skramlande ljud
något skräller
skrällande telefoner; skrällande musik ur hög­talarna; väckar­klockan skrällde; skrällande hosta
belagt sedan 1520-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna); trol. av ljud­härmande urspr.
2 var­dagligt göra sensation särsk. genom att vinna el. genom att prestera ett toppresultat
någon skräller (i något)
Everton skrällde i den engelska liga­premiären
belagt sedan 1954
skrällaskrällande, skräll