publicerad: 2021  
slump slumpen slumpar
slump·en
substantiv
1 resultat eller yttring av om­ständigheter som inte kunnat förut­ses eller kontrolleras
SYN. tillfällighet JFR sammanträffande 2
slumpbetonad; slumpfaktor; slumpvis
en lycklig slump; en olycklig slump; det var en ren slump att de träffades; av en slump fick de reda på att hon var i stan; polisen lämnar ingen­ting åt slumpen in­för stats­besöket
○ ibland om ödet eller dylikt, tänkt som personligt verkande kraft
slumpen gynnade hans planer
slumpens skördar se skörd
belagt sedan 1623; av lågtyska slump 'lyck­träff; till­fällighet'
2 rest(lager)
sälja slumpen till högst­bjudande
belagt sedan 1617