publicerad: 2021  
1sluta slutade slutat
verb
slu`ta
● komma till ett slut
MOTSATS börja JFR upphöra
någon/något slutar (något)
någon slutar (något)
något slutar (något)
någon/något slutar ((att+)verb)
någon slutar ((att+) verb)
något slutar ((att+) verb)
någon/något slutar (tid/sätt/någonstans)
någon slutar (någonstans)
någon slutar (sätt)
någon slutar (tid)
något slutar (någonstans)
något slutar (sätt)
något slutar (tid)
regnet verkade ha slutat; filmen slutar klockan 9; terminen slutar i juni
○ äv. ha som av­slutande del
ordet "flicka" slutar på vokal
○ äv. med opersonlig konstruktion
det slutar ((att+)verb)
det hade slutat regna
○ äv. om person upp­höra att ägna sig åt (att)
sluta skolan; han slutade studera och gick till sjöss
○ äv. upp­höra att vara an­ställd
hon har slutat i firman
○ äv. kröna sin bana eller ut­veckling
någon slutar (som någon/något)
någon slutar (som någon)
någon slutar (som något)
hon slutade som hov­rätts­råd
○ ibland med stark ton­vikt på resultat
hon har stora skulder och dyra vanor – hur ska detta sluta?
sluta sina dagar se dag
belagt sedan 1780; av lågtyska sluten 'stänga; av­sluta'; besläktat med bl.a. lat. clau´dere 'stänga'; jfr ur­sprung till besluta, slott
sluta1slut
sluta upp
2sluta slutade el. slöt, slutat, presens slutar
verb
slu`ta
1 ut­göra slut på
något slutar något
lång­dansen slöt julgrans­plundringen
○ äv. få ett slut som består i något
något slutar (i) något
hennes liv slutade i armod
belagt sedan 1469–70 (Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok); fornsvenska sluta
2 låta av­slutas på ett sätt som fram­går av samman­hanget
någon slutar något (med något)
han slutade sitt tal med ett bibel­citat
belagt sedan 1615
sluta1slut
3sluta slöt slutit sluten slutna, presens sluter
verb
slu`ta
1 ibland med partikelntill, utan större betydelse­skillnad föra till sådant läge att visst (innan­för liggande) ut­rymme nog­grant av­skiljs från direkt kontakt med om­givningen
MOTSATS öppna 1 JFR stänga 1, tillsluta
slutande; slutmekanism
någon sluter (till) något
hon slöt ögonen och började dag­drömma
○ äv. föra till läge med direkt kontakt
någon/något sluter någon/något
någon sluter någon
någon sluter något
något sluter någon
något sluter något
hon slöt honom i sina armar; sluta en ström­krets
○ äv. om stängande an­ordning
slutare
något sluter sätt
locket slöt inte tätt
sluta leden se led
belagt sedan 1504 (brev från invånare i Kalmar till rikets råd med begäran om förstärkningar (Styffe)); fornsvenska sluta
2 i ett få­tal ut­tryck formellt komma över­ens om
JFR ingå 2
slutande
någon sluter något (med någon)
sluta fred; sluta förbund; sluta ett av­tal
belagt sedan 1617
3 dra slut­satsen som fram­går av samman­hanget
JFR utläsa 2
någon sluter något/sats
någon sluter något
någon sluter sats
av hans in­lägg kunde man sluta att han stödde förslaget
belagt sedan 1623
sluta om, sluta sig, 2sluta upp