publicerad: 2021  
smyga sig smög smugit, presens smyger
verb
smy`ga sig
● ofta med partikel som an­ger rörelse, t.ex.in, omkring, på röra sig tyst och omärkligt för att und­gå upp­täckt
smyga sig (in/omkring) (någonstans)
smyga sig (in) (någonstans)
smyga sig (omkring) (någonstans)
smyga sig (med något/sats)
smyga sig (med något)
smyga sig (med sats)
smyga sig (på (någon))
han smög sig in till henne genom den öppna balkongdörren
○ någon gång bildligt
ett efter ett smög sig kilona på, och snart var över­vikten ett faktum
○ spec. äv. med partikelnin komma med av miss­tag
ett par sak­fel hade ty­värr smugit sig in i artikeln
belagt sedan 1639
smyga sigsmygande, smygning