publicerad: 2021  
snudig snudigt snudiga
snud·ig
adjektiv
snu`dig
● dialektalt flink
belagt sedan 1891; sv. dial. snodig, snudig 'rask; klipsk'
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck. Gustaf Fröding, Det var dans bort i vägen (i Gitarr och drag­harmonika, 1891)