publicerad: 2021  
sort sorten sorter
sort·en
substantiv
[sårt´]
● grupp av före­teelser som har åt­minstone något drag gemensamt ofta med tanke på den gemensamma upp­sättningen egenskaper
SYN. slag 11 JFR art 1, 2form 2, kategori, species, typ 1
myntsort; stilsort; vinsort
en sort (av något/några)
en sort (av något)
en sort (av några)
en sorts något/några
en sorts något
en sorts några
sju sorters kakor; det är bara folk av samma sort som bor runt om­kring; en bil av den dyra sorten; drycker av olika sorter bjöds om­kring
○ spec. matematik slag av storhet
sorträkning
Vad var det för sort i talet? – Kronor och ören
○ spec. i ett ut­tryck för informell el. obestämd klassificering
han är rätt sorts person; gymkhana är en sorts rid­sport; en del språk­brukare före­drar att säga "en sorts olje­måleri" och andra "ett sorts olje­måleri"
belagt sedan 1533; av franska sorte med samma betydelse; av lat. sor´s 'lott; öde'; jfr ur­sprung till sortera