publicerad: 2021  
stjäla stal stulit stulen stulna, presens stjäl
verb
stjä`la
1 olovligt lägga beslag på någon annans egendom
JFR plundra, röva, snatta, ta 1
någon stjäl (något) (från någon/något)
någon stjäl (något) (från någon)
någon stjäl (något) (från något)
hennes cykel blev stulen; fick­tjuvar som stjäl pengar
○ äv. mer abstrakt (otillbörligt) över­ta och göra till sin
stjäla idéer
○ äv. försvagat (el. mer el. mindre bildligt) ta utan lov
stjäla en kyss; han stal ett par kakor ur burken; hon har stulit hans hjärta
○ äv. om icke-levande före­teelse
mötena stjäl för mycket tid
○ äv. refl. med partikelntill
stjäla sig till en tupp­lur
stjäla (hela) före­ställningen se föreställning
stjäla (hela) showen se show
stjäla som en korp stjäla ofta eller myckethotellen gör stor­förluster på gäster som stjäl som korpar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stiäla; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.
2 (försöka) ta spel med trumf när man saknar kort i den spelade färgen; särsk. i bridge
någon stjäl (något)
Syd stal den tredje klövern, men Väst stal över
belagt sedan 1904
stjälastjälande, stöld