publicerad: 2021  
stympa stympade stympat
verb
stym`pa
● van­ställa (någon) genom avhuggning
JFR lemlästa
någon stympar någon/något
någon stympar någon
någon stympar något
mass­gravar i Bosnien fulla med stympade kroppar
○ äv. med av­seende på kropps­del
hans hand var stympad, två av fingrarna var borta
○ äv. med av­seende på växt eller dylikt
stympade träd; stympade grenar
○ äv. bildligt
JFR rumphugga
livet kändes stympat utan honom; efterkrigs­tidens stympade familjer; efter censurens in­grepp åter­stod bara en stympad version av filmen
belagt sedan 1541; av tyska stümpfen, stumpfen, till stumpf 'av­huggen'; jfr ur­sprung till stump
stympastympande, stympning