publicerad: 2021  
svenska svenskan svenskor
svensk·an
substantiv
sven`ska
1 knappast plur. huvud­språket i Sverige och det ena av de båda national­språken i Fin­land
finlandssvenska; svenskspråkig; svensktalande; svenskundervisning; svensklärare; svenskalärare
(på) svenska
skriva på svenska; det går bra att tala svenska med norr­män; boken är över­satt till svenska
○ äv. om mot­svarande läro­ämne i skolan (äv. om­fattande litteratur­undervisning m.m.)
han fick ett bra betyg i svenska
på ren svenska rent utnär människor tycker synd om henne för att hon är blind blir hon på ren svenska förbannad
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska svänska
2 kvinna från Sverige
belagt sedan 1773