publicerad: 2021
svika
svek svikit sviken svikna, presens sviker
verb
●
underlåta att uppfylla sina förpliktelser mot någon
någon sviker (någon)
hur kunde han svika sin bästa vän?
○
äv. med konstruktionsväxling (med avseende på löfte, förtroende och dylikt)
underlåta att uppfylla
någon sviker något
hon sviker inte ett löfte; många ansåg att partiet svek väljarnas förtroende
○
äv. (utan klandrande innebörd) om att inte uppfylla vissa (ev. ogrundade) förväntningar
någon sviker någon/något
någon sviker någon
någon sviker något
arrangörerna hade hoppats att tävlingarna skulle ge ett visst överskott, men publiken svek; väljarna svek det liberala partiet
○
äv. om abstrakt företeelse, särskilt förmåga eller dylikt
inte räcka till
något sviker någon
minnet svek honom; modet svek henne; han kände hur krafterna började svika
svikasvikande, svek