publicerad: 2021
svikta
sviktade sviktat
verb
svik`ta 
1
kraftigt ge efter för tryck och därefter återta ursprunglig form
något sviktar
en sviktande säng
○
äv. om liknande rörelse
gå med sviktande steg
belagt sedan 1639;
av lågtyska swichten med samma betydelse; nära besläktat med fornsvenska svigha 'böja sig; ge vika'; jfr ursprung till
svika
2
böjas och nästan ge vika
något sviktar
den halvruttna bryggan sviktade oroväckande; benen sviktade under tyngden
○
äv. bildligt om (försämrad) intellektuell förmåga, psykisk stabilitet och dylikt
hans sviktande självkänsla; hennes omdöme började svikta; framtidstron sviktade bland de unga
belagt sedan 1572
sviktasviktande, sviktning
