publicerad: 2021
gren
grenen grenar
gren·en
substantiv
1
(grov) utväxt från trädstam vanligen försedd med kvistar och blad el. barr
grenklyka; grenskott; ympgren
en gren (av något)
en tårpil med nedhängande grenar; fågeln satt på en gren och sov; kasta fler torra grenar på elden
○
äv. om utväxt från en örtstam, en blomställnings huvudaxel, en mossas bål eller dylikt
såga av den gren man (själv) sitter på
skada den eller det som man är beroende avför sin utkomst eller dylikt:
om inte företaget börjar tänka på återväxten sågar de av den gren de själva sitter på
belagt sedan 1293 (som tillnamn; (testamente upprättat av Dag till förmån för ett flertal kloster (Svenskt Diplomatarium)))
fornsvenska gren; nord. ord, urspr. 'förgrening, klyka'; bildat till
grina i bet. 'gapa'
2
självständig underavdelning spec. av verksamhetsområde eller dylikt som kräver specialkunskaper
en gren (av något)
förseningen kommer att drabba alla grenar av produktionen; han gick den biologiska grenen på reallinjen i det gamla gymnasiet
○
spec. i idrottssammanhang
grenseger; tävlingsgren
hon ställde upp i tre grenar i friidrottslandskampen
belagt sedan mitten av 1400-talet
Tros- och Syndabekännelse (Svenska Kyrkobruk)
3
ofta bestämd form sing.
ställe på kroppen (nederst på bålen) som benen utgår från
SYN.
skrev
han fick en spark i grenen
○
äv. om motsvarande del på klädesplagg
byxgren
overallen stramade i grenen
belagt sedan 1550