publicerad: 2021  
tillbaka
till|­baka
adverb
tillba´ka
1 i riktning mot (och med upp­nående av) tidigare läge spec. (men sällan) i fråga om rörelse bak­länges
SYN. åter 2 JFR 3om 2
hon cyklade dit och tog tåget till­baka; han stoppade till­baka plån­boken i fickan; hon ställde till­baka boken på hyllan; väl­kommen till­baka!; han gick fram och till­baka i rummet; hon ryggade till­baka; "Två steg till­baka!" beordrade furiren
spec. äv. i fråga om åter­ställande av lån eller dylikt, ofta med förbleknad riktnings­betydelse
lämna till­baka boken; ge till­baka på en hundra­lapp
äv. med inne­börd av befintlighet
han är till­baka nu; hålla till­baka fienden
äv. i fråga om tidsförhållanden
se till­baka på sitt tidigare liv; vi förflyttar oss nu 200 år till­baka i tiden; sedan 3 månader till­baka är hon arbets­lös
äv. i fråga om abstrakta förhållanden till tidigare till­stånd
vända till­baka till den ur­sprungliga läran
ofta för att an­ge (åter­gång till ett) mer obemärkt till­stånd
vid 70 års ålder har man rätt att dra sig till­baka; tidigare var han bäst men han har gått till­baka mycket
få stå till­baka för någon/något vara i en ofördel­aktig el. mer undan­skymd position i förhållandet till någon/någothan fick länge stå till­baka för sin kollega; lång­siktiga satsningar har fått stå till­baka för mer kort­siktiga lösningar och akuta behov
till­baka på/till ruta ett se ruta
belagt sedan mitten av 1400-talet (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska til baka; till 2till!! och 1bak!!
2 som svar på något ofta någon form av provokation
han fick en ör­fil men ville inte slå till­baka; han retas, och hon retas till­baka
belagt sedan 1676