publicerad: 2021  
tillfredsställa tillfredsställde tillfredsställt, presens tillfredsställer
verb
till`fredsställa
● upp­fylla förväntan eller krav hos någon
SE tillfredsställelse 2
tillfredsställa någon/något (med något/att+verb)
tillfredsställa någon (med något)
tillfredsställa någon (med att+verb)
tillfredsställa något (med något)
tillfredsställa något (med att+verb)
det und­vikande svaret tillfreds­ställde honom inte; publiken var svår att tillfreds­ställa
○ spec. på det sexuella om­rådet
han kunde inte tillfreds­ställa sin hustru
○ äv. med av­seende på behov, krav eller dylikt (vara till­räcklig för att) upp­fylla eller tillgodo­se
tillfreds­ställa hennes önskningar
belagt sedan 1544
tillfredsställatillfredsställande