publicerad: 2021  
blick blicken blickar
blick·en
substantiv
1 med­veten in­riktning av seendet
JFR syn 1, ögonkast
rundblick; spanarblick
en blick (på/mot någon/något)
en blick (mot någon)
en blick (mot något)
en blick (på någon)
en blick (på något)
en fast blick; en flackande blick; höja blicken; slå ner blicken; sänka blicken; fästa blicken på något; han kastade en blick på klockan; hon följde dem med blicken; han lät blicken vila på hennes an­sikte; hon har en förmåga att dra blickarna till sig
○ äv. bildligt i fråga om inre seende, tänkande eller dylikt
inblick; tillbakablick; överblick
som konstnär kan hon se det färdiga verket för sin inre blick; vi måste rikta blicken mot fram­tiden; vi har världens blickar riktade på oss; vi måste höja blicken och se på väsentligheterna
○ ofta äv. om sätt att se som tecken på in­ställning, känslor etc. ut­tryck i ögonen
rovfågelsblick; rådjursblick; tjuvpojksblick
en ilsken blick; en sorgsen blick; en drömmande blick; han gav henne en kall blick och svarade inte; hon svarade inte utan gav honom bara en lång blick
spänna blicken i någon stirra oavvänt på någonhan spände blicken i dem och sa åt dem att dämpa sig en smula
belagt sedan 1593; av lågtyska blick med samma betydelse; se ur­sprung till blicka
2 knappast plur. (god) förmåga att upp­fatta och tolka om­ständigheter, lägen etc.
konstnärsblick; kännarblick; läkarblick
blick (för något/sats)
blick (för något)
blick (för sats)
ha blick för detaljer; hon har en öppen blick för praktiska lösningar; han har en med­född blick för spelet
belagt sedan 1808