publicerad: 2021  
1tok token tokar
även
toker tokern tokar
tok·en, tok·ern
substantiv
to´k el. to´ker
● något ålderdomligt person med otillräcklig själslig och intellektuell förmåga
JFR idiot, stolle
en stackars tok som log fånigt
○ ofta försvagat om lätt­lurad el. få­fäng person
den gamle token svalde hennes smicker
○ äv. om person som handlar på ett oberäkneligt el. egendomligt sätt
en tok som körde om på back­krönet
belagt sedan 1561; jfr no. tok med samma betydelse; av ovisst urspr.
2tok token
tok·en
substantiv
● ölandstok
belagt sedan 1741; sv. dial. tok; av ovisst urspr.
3tok ingen böjning
substantiv
bort i tok helt galet eller orimligtförslaget är helt bort i tok
gå på tok ut­falla helt galetnågot måste ha gått på tok med beställningen
på tok för all­deles försjön var på tok för kall för att bada i
vara på tok vara felen varnings­lampa blinkar om något skulle vara på tok med motorn
belagt sedan 1772