publicerad: 2021  
tragedi tragedin tragedier
trag·edi·er
substantiv
[-∫edi´]
1 skåde­spel med allvarligt inne­håll och sorgligt slut ur­sprungligen om högt upp­satt person
SYN. sorgespel MOTSATS komedi
en tragedi (om någon/något/sats)
en tragedi (om någon)
en tragedi (om något)
en tragedi (om sats)
en tragedi i fem akter; den berömda antika tragedin slutar med att modern dödar sina egna barn
○ ibland med tanke på konst­arten som så­dan
tragedin an­ses ha upp­stått i Aten på 400-talet f.Kr.
belagt sedan 1550; av franska tragédie med samma betydelse; av grek. tragodi´a med samma betydelse, till trag´os 'bock' och ode (körmedlemmarna var klädda som bock­liknande satyrer)
2 mycket sorglig händelse ofta tänkt som ett ohyggligt skåde­spel
fiske­turen slutade i tragedi; tragedi i Stockholms­för­ort: två familjer inne­brända; den nationella tragedi som inbördes­kriget inne­bar; val­nederlaget var en personlig tragedi för parti­ledaren
○ äv. sorgligt öde
en mänsklig tragedi; hela hans liv var en tragedi
belagt sedan 1640