publicerad: 2021
trassla sig
trasslade trasslat
trassl·ar sig
verb
1
ibland med partikel, t.ex.fram
med möda förflytta sig (framåt)
någon trasslar sig (fram) någonstans
han trasslade sig fram på högerkanten och slog sedan ett inlägg mot mål
belagt sedan 1781
2
ibland med partikelntill
bli
tilltrasslad
något trasslar (till) sig
håret trasslade till sig i den hårda vinden; flaggstångslinan trasslade sig så flaggan fastnade halvvägs
○
strula
det/något trasslar (till) sig
något trasslar (till) sig
det trasslar (till) sig
det trasslade (till) sig för dem i passkontrollen
belagt sedan 1844