publicerad: 2021  
trotsa trotsade trotsat
verb
[tråt`sa]
1 (stolt och hån­fullt) vägra att foga sig efter någon befallning, regel eller dylikt
någon trotsar någon/något
någon trotsar någon
någon trotsar något
de trotsade utegångs­förbudet; vågar regeringen trotsa folkopinionen?
○ äv. med av­seende på person
hon hade aldrig trotsat sin stränge far
○ äv. bildligt (stolt) under­låta att ta hän­syn till
trotsa kylan; de trotsade faran och gav sig i väg upp på fjället
○ äv. om före­mål mot­stå (utan att förstöras)
rappningen på huset har trotsat väder och vind i trettio år
belagt sedan 1528
2 i vissa ut­tryck (genom sina ovanliga egenskaper) omöjlig­göra vissa typer av verksamhet
något trotsar något
oordningen i rummet trotsade all beskrivning; ett problem som hit­tills har trotsat alla försök till lösning
belagt sedan 1830
trotsatrotsande, 1trots