publicerad: 2021  
1trots trotset
trots·et
substantiv
[tråt´s]
1 (stolt och hån­full) vägran att foga sig efter befallning, regel eller dylikt; ofta genom någon demonstrativ handling
SE trotsa 1 JFR olydnad
trotshumör; trotsålder
trots (mot någon/något)
trots (mot någon)
trots (mot något)
visa trots mot någon; hans trots mot läraren; på rent trots ökade de ljud­styrkan när den gamla damen klagade
belagt sedan 1528; av lågtyska troz med samma betydelse; av ovisst urspr.
2
i/på trots av något oaktat någotpå trots av silver­medaljen såg han miss­nöjd ut
till trots oaktatsin låga ålder till trots spås hon en lysande karriär som cellist
belagt sedan 1672
2trots
preposition
[tråt´s]
● i mot­sats till vad man kunde vänta sig med hän­syn till de om­ständigheter som fram­går av samman­hanget
trots svårigheterna lyckades de genom­föra evenemanget; trots sin ungdom har hon varit med om mycket
○ spec. som in­ledning till bi­sats i konstruktion medatt
trots att hon var sjuk kom hon
belagt sedan 1527; av tyska trotz med samma betydelse; till 1trots!!