publicerad: 2021  
trunk trunken trunkar
trunk·en
substantiv
1 stor res­väska el. koffert
belagt sedan 1910; av engelska trunk 'trädstam; bål (kropp); koffert'; av lat. trun´cus 'trädstam; bål; stump'
2 cylindrisk kolv utan kolvstång som verkar direkt på vev­staken; den vanliga i bil­motor
trunkkolv; trunkkolvmotor
belagt sedan 1875