publicerad: 2021
sadel
sadeln sadlar
sadl·ar
substantiv
1
sits som läggs på ryggen på riddjur särsk. häst
hoppa upp i sadeln; sitta grensle över sadeln
○
äv. om ställning på djurs rygg att lasta på
i sammansättn.
○
äv. om liknande sits på (tvåhjuliga) fordon
sadelskydd; cykelsadel
kasta någon ur sadeln
störta någonom partiet inte ska kastas ur sadeln i nästa val krävs fler konkreta beslut och färre fyndiga slagord
sitta löst i sadeln
ha en otrygg ställningefter den misslyckade storfilmssatsningen sitter producenten löst i sadeln
sitta säkert i sadeln
ha en trygg ställningenligt opinionsmätningarna sitter statsministern säkert i sadeln inför höstens val
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska saþul; gemensamt germanskt ord, ev. besläktat med
sitta
2
bakre ryggdelen på djur vanligen betraktad som styckningsdel men äv. allmännare; på får, vissa hjortdjur m.m.
fårsadel; rådjurssadel
○
äv. om (färgat) mittparti på djurrygg
hundens sadel
belagt sedan 1879
3
(naturlig) inåt- och nedåtbuktande bildning med konkavt tvärsnitt; i naturformation eller dylikt
bergets sadel avtecknade sig mot himlen
○
äv. om bildning som kan återges i liknande form
matematik, meteorologi m.m.
en sadel hade bildats mellan korsvis belägna hög- och lågtryck
belagt sedan 1883
4
list på stränginstrument som höjer strängarna över greppbrädan så att de kan vibrera fritt
belagt sedan 1786