publicerad: 2021
undantag
undantaget, plural undantag, bestämd plural undantagen
und·an|tag·et
substantiv
1
det att någon eller något undantas från visst sammanhang
ett undantag (från något)
SE
undanta
(med) undantag (av/för någon/något)
(med) undantag (av någon)
(med) undantag (av något)
(med) undantag (för någon)
(med) undantag (för något)
ett sällsynt undantag; ett lysande undantag; lokalen var tom med undantag för bartendern; alla måste betala och NN utgör inget undantag; de svenska insatserna var mediokra, med ett glädjande undantag
○
spec. i ett fast uttryck
ingen regel utan undantag
○
äv. med tanke på avvikelse från ett normalt sammanhang, handlingssätt eller dylikt
egentligen går det inte men vi ska göra ett undantag för den här gången
undantaget som bekräftar regeln
undantaget (som bekräftar regeln att alla regler har undantag)
belagt sedan 1762
2
historiskt
viss rättighet till nyttjande som efter försäljning kvarstår för den förre ägaren av jordbruk; vanligen visst bostadsutrymme (ibland med tanke på detta), viss odlingsrätt och bidrag till kosten
undantagsstuga
äldste sonen köpte ut sina syskon och övertog gården, och de gamla sattes på undantaget
○
äv. bildligt om tillvaro som präglas av fattigdom
leva på undantag
hamna/komma på undantag
få en försumbar position eller betydelsenär hon satsade på politiken hamnade hennes musikintresse på undantag
sätta någon/något på undantag
ge någon/något en försumbar position eller betydelseideologin sattes på undantag i kampen för att behålla makten
belagt sedan 1694