publicerad: 2021  
undfalla sig undföll undfallit, presens undfaller
und|­fall·er sig
verb
un`dfalla sig
● vanligen i konstruktion medlåta (oväntat eller händelsevis) fram­föra i ord
SYN. undslippa sig
undfalla sig något/sats
undfalla sig något
undfalla sig sats
hon lät und­falla sig att hon tänkte resa bort
belagt sedan 1511 brev från fru Gunhild Johansdotter till mågen Tönne Eriksson Tott (Grönblad)