publicerad: 2021  
ursäkta ursäktade ursäktat
verb
[u`rsäkta] el. [ursäk´ta]
● ge ur­säkt för viss negativ handling eller dylikt
JFR förlåta
någon ursäktar (någon för något/sats)
någon ursäktar (någon för något)
någon ursäktar (någon för sats)
någon ursäktar (något/sats)
någon ursäktar (något)
någon ursäktar (sats)
han var lätt förkyld, men det ur­säktar knappast hans svaga in­sats
○ ofta som artighets­fras (i imperativ)
ur­säkta, men jag hörde inte riktigt
○ äv. med bi­betydelse av att ur­säkter eg. är över­flödiga
om du ur­säktar, så tycker jag faktiskt att du har fel
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska ursäkta
ursäktaursäktande, ursäkt
ursäkta sig