publicerad: 2021  
utge utgav, utgett, utgiven utgivna, presens utger
även åld.
utgiva utgav, utgivit, utgiven utgivna, presens utgiver
ut|­giv·it
verb
u`tge el. u`tgiva
1 hög­tidligt; sär­skilt i religiösa samman­hang ge ifrån sig något viktigt el. värde­fullt
utgivande
någon utger någon/något
någon utger någon
någon utger något
Gud ut­gav sin en­födde son
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); formen utge först mot slutet av 1800-talet; fornsvenska utgiva
2 äv. lös förbindelse, se ge ut publicera (skrift) i tryckt form
utgivande; utgivning
någon utger något
ut­ge sina memoarer; en dikt­samling ut­given på eget förlag
belagt sedan 1697
3 (på tvivel­aktiga grunder) an­ge ha egenskapen som fram­går av samman­hanget
någon utger något för att+verb
tavlan ut­gavs för att vara en äkta Rembrandt
belagt sedan 1614
utge sig