publicerad: 2021  
utlöpa utlöpte utlöpt, perfekt particip ofta utlupen, presens utlöper
verb
u`tlöpa
1 vanligen lös förbindelse, se löpa ut(kcnr887277) segla ut ur hamn eller dylikt; om far­tyg
något utlöper (någonstans)
belagt sedan slutet av 1400-talet (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare); fornsvenska utlöpa 'springa ut; av­segla'
2 ofta lös förbindelse, se löpa ut gå till ända om tids­period eller dylikt
utlöpa (tid)
mandat­perioden ut­löper om ett år
○ äv. om kontrakt eller dylikt upp­höra att gälla vid viss tid­punkt
pakten ut­löper om två år
belagt sedan 1617
utlöpautlöpande, utlöpning