publicerad: 2021
utreda
utredde utrett, presens utreder
verb
●
äv. lös förbindelse, se
reda ut
undersöka och bringa klarhet i visst förhållande; särsk. i politiska och juridiska sammanhang
JFR
klarlägga
utredare; snabbutreda
någon utreder någon/något/sats
någon utreder någon
någon utreder något
någon utreder sats
transaktionerna bör utredas av åklagare; frågan om utbyggnad av älvarna bör utredas ytterligare
○
äv. med avseende på person
mindre barn med astmabesvär bör utredas av barnläkare
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska utredha